Eija Puttonen
TERMEKVIVALENTER I KULTURSPECIFIKT TERMINOLOGIARBETE - EXEMPELFALL PENSIONSSYSTEMEN
Kännetecknande för kulturspecifika termer och begrepp är att de är förankrade i en enda kultur och inte förekommer i exakt samma form i någon annan kultur. Kulturspecifika termer och begrepp är således aldrig sinsemellan ekvivalenta och valet av översättningsmotsvarighet är följaktligen alltid beroende av sammanhang, mottagare och referensram. Valet av motsvarighet görs i sista hand av översättaren på basis av de uppgifter som föreligger efter terminologiarbetet. Målet för terminologiarbete i kulturspecifika branscher är dels att ta fram översättningsmotsvarigheter, dels att identifiera skillnaderna mellan de begrepp som representerar olika system och noggrant för översättaren dokumentera dessa skillnader jämte sedvanliga uppgifter om bl.a. källa och kontext. Utöver begreppsanalys krävs således också systemjämförelse.
Kulturspecifika termer och begrepp är vanliga t.ex. i kulturella, politiska och samhälleliga kontexter. I min undersökning valde jag att analysera pensionstermer, närmare bestämt motsvarigheten mellan finska och brittiska pensionstermer. Bakgrunden till min studie var den europeiska integrationen och de tilltagande internationella kontakterna mellan representanterna för pensionssystemen. Undersökningen syftade till att hitta träffande engelska motsvarigheter till finska arbetspensionstermer och därigenom underlätta förståelsen av det finska arbetspensionssystemet ute i Europa och inom EU, samt att utmönstra misslyckade motsvarigheter som gett upphov till missförstånd och direkta feltolkningar bl.a. i statistiksammanhang.
Pensionssystemen i Storbritannien och Finland skiljer sig mycket från varandra till strukturen, eftersom ländernas socialpolitiska inriktning är olika. I Finland ligger tyngdpunkten på lagstadgade pensioner, medan pensionssystemet i Storbritannien har byggts upp kring arbetsmarknadspensioner (occupational pensions) och privata pensionsförsäkringar. Trots skillnaderna finns det stora likheter mellan själva pensionsförmånerna och de övriga pensionsbestämmelserna. Ur ekvivalenssynpunkt är problemet dock det att dessa förmåner och bestämmelser i Finland är förknippade med det lagstadgade arbetspensionssystemet, medan motsvarande förmåner och bestämmelser i Storbritannien i regel har samband med företagspensionssystemen. Inte samma begreppsinnehåll alltså, men nog samma funktion. Det råder med andra ord funktionell ekvivalens mellan dessa termer. Min slutsats är således att termer som hänför sig till olika länders pensionssystem kan användas som översättningsmotsvarigheter, förutsatt att de har samma begreppsinnehåll eller samma funktion. Kontexten anger i sista hand, vilket pensionssystem det är fråga om.
Det är således inte alltid nödvändigt - eller ens önskvärt - att bilda en ny term på ett annat språk för ett kulturspecifikt begrepp. Existerande terminologi är att föredra framför nybildningar, eftersom det underlättar förståelsen mellan olika språkgrupper. Alltid leder begreppsanalys och systemjämförelse emellertid inte till att man finner en motsvarighet för en term i det andra systemet. Då måste en beskrivande motsvarighet skapas. Eftersom det är fråga om kulturspecifika termer, duger det inte med ett översättningslån, utan motsvarigheten måste skapas av målspråkets ordelement på ett sådant sätt att termen så väl som möjligt beskriver det ursprungliga begreppet. Resultatet blir då ofta en lång, definitionsartad motsvarighet som är genomskinlig och därigenom underlättar kommunikationen. Långa, svårhanterliga motsvarigheter kan - när de väl introducerats i texten - ersättas med lämpliga kortformer.
Det finns inte en enda motsvarighet för en kulturspecifik term; det finns flera. Det viktiga är att välja motsvarighet efter sammanhang.
